Djurskyddsföreningen om jag ville åka med och hämta en hund

som skulle omplaceras och självklart ville jag det.

När vi kom dit satt husse med sin hund Pekka,

som han inte kunde ha kvar.

Det var en liten svart hund med stora bruna ögon

 han var så söt så jag blev kär.

Min första tanke var jag vill ha honom,

men jag visste ju att jag ville ha en dalmatiner efter Delvin,

Cheriés bror men jag visste ju inte när det skulle bli.

Pekka skulle vara på jobbet ett någon vecka så vi kunde lära känna honom

han kom ofta in i mitt rum där jag satt och arbetade hoppade upp i mitt knä

och somnade. Så där satt jag och arbetade men en hund i knät så mysigt.

Pekka som han hette då, trivdes bra på Djurskyddsföreningen men

vi skulle ju omplacera honom, först kom han till en familj men

flickan i familjen fick allergi så han kom tillbaka.

Efter någon vecka kom ett par och tittade på honom dom hade med sin

hund och det verkade funka mellan dom två så dom tog hem honom.

Men efter tre dagar på söndag morgon så ringde de och sa

att deras hund och Pekka slåss med varandra

 så dom ville inte ha kvar den.

Jag åkte ner till jobbet och tog hem den, vi skulle bara ha den till

på måndag sedan skulle vi söka nytt hem igen.

På måndag åkte Pekka och jag ner till jobbet som vanligt, 

vid 12 tiden ringde jag husse Arne och frågade om han kunde

komma hem och vara en natt till. Och gissa vad husse sa vi har

honom kvar jag skall gå på kurs och ta hand om honom.

Men det blev ju inte riktigt så det ju jag som tränar, badar, ge maten och allt.

nej inte riktigt allt vilar framför tv det gör det gör dom ihop

 då ligger Gustav ihoprullad som en lite kanelbulle framför husse det ser så gott ut.

Jag trodde lite på honom. Men innerst inne ville jag ju ha honom också.

Men inte kunde han hetta Pekka så husse bestämde att det blev Gustav.

Och vi har inte ångrat en sekund att han fick vara kvar.

Det finns nog egen annan i denna familj som blir så glad när husse kommer hem.